Grön och inte min vän

Jättekrabbspindel utan namn

Utan namn, men aktiv jägare

Spindlar – jag tycker inte särskilt illa om dem, men jag är inte direkt förälskad i dessa egendomliga varelser heller. Fast på sätt och vis utstrålar de lugn och harmoni, när de rör sig inomhus och man upptäcker dem och hjälper dem till bättre jaktmarker. Avrättar spindlar, det gör jag inte. Annorlunda kan det vara om man är myra, mygga eller geting, men det är en annan historia.

Den här gången hajade jag till, när det kröp något på golvet här i stugan. Den var ju alldeles grön! Finns det gröna spindlar också? Hade jag ingen aaaaaaning om!

I min barndom läste vi en bok som hette Min vän Charlotta. Den handlade om vänskapen mellan ett barn och en spindel. Och så var det nånting med en gris också, har jag för mig. Och om jag någonsin fantiserat om att ha en spindel som vän, så har den då aldrig varit grön! Huvva!

Den här inkräktaren fick nu sitta i glaset en stund medan jag kämpade med objektivet för att få en någorlunda skarp bild. Sedan åkte den ut i vårkylan. I grönskan, där den hör hemma. Hörde jag ett litet tack? Nja, men den fick i alla fall klart för sig att den inte är välkommen tillbaka in.

Grön bladspindel, (Micrommata virescens), tillhör familjen jättekrabbspindlar och är den enda arten av denna familj som förekommer i Sverige enligt Wikipedia. Det känner jag viss ödmjukhet och tacksamhet inför! Lite skrämmande känns det förstås att lära sig att den benämns vara en Aktiv jägare, dvs. jagar utan nät.

Boken googlade jag på och hittade Min vän Charlotte, eller Charlotte´s web i original, som är skriven av amerikanen E. B. White och är en av de mest sålda barnböckerna i USA sedan den kom 1952. Av beskrivningen framgår att mina diffusa minnen inte var så fel. Den handlar om en liten flicka som har en gris, Wilbur, och grisen har en bästis som är spindel och heter Charlotte. När julen närmar sig hamnar Wilbur plötsligt i livsfara och Charlotte ska rädda honom. Om jag minns rätt så går det bra. Skönt det!

Annonser

2 thoughts on “Grön och inte min vän

  1. Gabrielle RW

    Spindlar är förstås fascinerande på sitt sätt, men särskilt förtjust i dom är inte jag heller. Tack och lov har vi ju inga farliga såna i det här landet – även om dom kallas jägare.
    Trevligt att bli påmind om den där boken.

    Svara
    1. Anna Inläggets författare

      Korsspindlar lär kunna vara lite giftiga, även här hos oss. Inte nog för att döda någon, men lite klåda kan det bli om den skulle få får sig att bita. Om jag ska välja favoritspindel så är det nog dom där med liten kropp och gigantiska ben som travar omkring på väggen, vad-dom-nu-heter-nu-igen. ”Vandrarspindel”?

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s