Inte bara skolan…

För tjugotvå år sedan, år 1992, genomfördes den s.k. Ädelreformen. Den innebar att kommunerna övertog ansvaret för äldreomsorgen från landstingen.

Idag kan man läsa i DN ett exempel på hur det fungerar. En gammal kvinna föll när hon skulle ta telefon, det var Hemtjänsten som ringde och hon hann inte fram. Sedan var det ingen på Hemtjänsten som brydde sig om att höra av sig igen och det tog tid innan hon hittades av vänner, frusen, intorkad och i smärtor pga. ett lårbensbrott!

Jag har en självupplevd (som anhörig) liknande historia. Det var när min Pappa lämnade dagverksamheten för att gå hem och hämta något och sedan kom han inte tillbaka. Dagverksamheten ringde upp hans äldreboende för att kolla, någon tog emot samtalet och lovade höra av sig. Men ingen följde upp det. Under tiden hade Pappa gått vilse i området. Han berättade sedan att han var så trött så han funderade på att lägga sig på marken och vila, men han vågade inte. Så småningom hittade han en bänk att sitta på och senare var det någon förbipasserande som hjälpte honom tillrätta. Det slutade lyckligt, den gången. Ingen rapporterade till någon av oss anhöriga, men svarade på frågor om saken. Svaren gick ut på det gamla vanliga: ”Vi ska se över våra rutiner.”

Senare skedde andra misstag som tyvärr fick sorgliga konsekvenser, men det är en annan historia.

Jag tänker att landstingens personal har i högre grad förstått vad det innebär med vård och omsorg än kommunernas ledning och personal. Särskilt gäller det platscheferna, skulle jag säga. Det är en ledningsfråga att säkra att ens personal förstår och tillämpar den viktigaste aspekten i sitt uppdrag – att ge god och säker vård och omsorg. Att ta ansvar för dem som behöver omsorgen innebär att man inte släpper såna där saker vind för våg, när någon försvunnit eller – som i det aktuella fallet i Malmö – inte svarar i telefon, som förväntats.

Nu pläderar en del för att skolan ska tillbaka till staten, eftersom kommunerna inte klarar av den. Jag säger: för tillbaka äldreomsorgen till landstingen. Kommunerna kan inte!

Avslutningsvis: känner mig ledsen vid tanken på den gamla damen som nonchalerades och utsattes för svårt lidande alldeles i onödan!

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s