Stölder i äldreomsorgen

Samhället ansvarar för omsorg av äldre enligt Socialtjänstlagen. Man föreställer sig att syftet är att ge dem som behöver omsorgen en trygg och god tillvaro, så långt det är möjligt. I det borde ju självfallet ligga att de äldre inte ska bli bestulna på kontanter eller saker. Eller hur?

Det finns anledning att ifrågasätta om de som utför dessa tjänster verkligen har fattat själva kärnan i sitt uppdrag. Flera anledningar för min del. Dels DN:s artikel häromdagen, som upprörde mig. Dels och framförallt mina egna erfarenheter av hur stölder nonchaleras av dem som ansvarar för verksamheten.

Jag läste i DN om hur pass vanligt det är med stölder i hemmet, utförda av hemtjänstpersonal och med äldre omsorgstagare som brottsoffer. 3700 fall per år enligt en enkät som Socialstyrelsen gjort. I något enstaka fall lyckades man sätta fast tjuven genom att filma stölden. Utan sådant bevis är det svårt att verkligen bekräfta att det hänt en stöld.

Vad ska ansvariga göra när omsorgstagaren eller hans/hennes anhöriga anmäler stölder? Ska de säga:

1. ”Å, det är inte acceptabelt. Vi vill göra vad vi kan för att hitta den skyldiga och se till att vederbörande inte mer får arbeta hemma hos människor.”

eller

2. ”Ingen har erkänt. Jag litar på min personal.”

De två olika svarsalternativen representerar två diametralt motsatta attityder till uppdrag inom äldreomsorgen. I alternativ 1. visar man att man har fattat svaret på den enkla frågan ”Varför är vi här?” I alternativ 2. visar man att man inte har fattat ett dugg.

Vad ska politiker göra när de får besked om att chefer i deras äldreomsorg valde fel alternativ, dvs. alt 2 ovan? Ska de:

1. tycka att det är upprörande att chefer inte förstår att det är omsorgstagarnas trygghet och rättigheter som är i fokus?

eller

2. säga att ”vi litar på våra chefer”. Punkt.

I den redovisning som jag skrev ner förra året och skickade in till förlaget Liv i Sverige i fjol inför deras antologi om äldreomsorgen, beskriver jag en enhetschef som svarar enligt alternativ 2 ovan, dvs. hon sa, ordagrant: ”Ord står mot ord. Jag litar på min personal.”

Hur kan man lita på sin personal när närmare 4000 anmälningar om stölder kommer in varje år? Hur korkad får man vara som enhetschef i äldreomsorgen?

Jag hade också kontakt med flera politiker i aktuell nämnd i kommunen. De valde också fel sätt att reagera. Deras svar (om de svarade överhuvudtaget) gick ut på att att de litade på (den korkade, blåögda, naiva och nonchalanta) enhetschefen, som sa att hon litade på sin personal. Detta trots att vi anhöriga visste att kontanter försvunnit på ett obegripligt sätt. Under en höst uppåt 3000 kronor och sammanlagt under ett par år närmare 8000 – 10000 kronor!

Min text till Liv i Sverige kom inte med i antologin, men jag har den kvar själv och funderar på att lägga ut den här på bloggen. Dessutom har den enligt uppgift arkiverats på Nordiska Museet, tillsammans med andra texter som Liv i Sverige inte publicerar själva.

Ingen i Lidingö kommun brydde sig ett skvatt om att min Pappa blev bestulen på kontanter. Alla som tillfrågades, dvs. både den lokala chefen och de ansvariga politikerna i nämnden, valde den enklaste vägen, nämligen att påstå att inga stölder begåtts (trots att vi visste det, så säkert man kan veta utan att ha bevittnat stölden själv).

Ingen brydde sig om att beklaga att det hade hänt.

Ingen verkade förstå att det är fel att stjäla från äldre i äldreomsorgen.

Detta hände på Högsätra äldreboende i Lidingö kommun vintern 2009-2010.

Se upp i äldreomsorgen, särskilt den på Lidingö!

DN 23/1 om utdrag ur Lex Sarah-anmälningar om stölder inom äldreomsorgen

DN 23/1 med film som bevisar stöld i hemmet

Såhär skriver DN:

Stölder inom hemtjänsten och på särskilda boenden drabbar tusentals äldre varje år. I Socialstyrelsen årliga undersökning om äldrevården infördes 2013 för första gången en fråga för att mäta hur omfattande problemet är. Resultatet blev anmärkningsvärt.

Bland de personer som har hemtjänst uppger 2,3 procent av de 94.000 som svarade att de bestulits av personalen. För de 39.000 tillfrågade som bor på särskilda boenden och svarade var siffran den dubbla – 4 procent. Totalt har mer än 3.700 personer i enkäten uppgett att de drabbats av stölder från personalen.

I DN:s reportage beskrivs hur en kvinna stal och åkte dit. Sen fick hon sparken. Och sen fick hon jobb inom äldreomsorg på ett annat ställe.

Varför i all världen krävs inte utdrag ur Brottsregistret för människor som ska arbeta inom hemtjänsten? Är inte de gamla omsorgstagarnas trygghet värd det? Ändra lagen, tack!

Hur ska man som medborgare tolka det faktum att ansvariga politiker och tjänstemän inte tar anmälan om stölder hos äldre omsorgstagare på allvar? Jag överväger att vända mig direkt till äldreministern och socialministern med den frågan.

Annonser

10 thoughts on “Stölder i äldreomsorgen

  1. Ping: Att stjäla från gamla | Gabrielles blogg

  2. Gabrielle Björnstrand

    Bra skrivet. Och man blir ju fly förbannad. Nu måste man dels ändra lagen, dels personligen tänka på hur man ska ordna det på äldre dar. Vi är några vänner som ska försöka bilda kedja, bo nära varann, se till det enklaste.
    Som tur är hade jag den allra underbaraste människa till hjälp åren efter min stroke. Hon blev som en – mycket ung – vän.

    Svara
    1. Anna Inläggets författare

      Tack. Fly förbannad och (om begreppet inte var så slitet) också kränkt. Att tillfället gör tjuven, vet vi. Men att tjänstemän och politiker inte ens visar minsta lilla upprördhet eller missnöje, det är häpnadsväckande och… kränkande!
      Polisanmälan? Jodå, såklart. Men vem pratade polisen med? Jo, med enhetschefen, hon som hellre värnade om sin personal än om den gamle mannen.
      Det var så tungt att förstå hur bräckliga alla utfästelser om omsorg och trygghet är i verkligheten!
      Den egna äldreomsorgen, ja. Om man kunde slå sig ihop med några kompisar, köpa ett hus tillsammans, bygga om det så att det passar för rullatorer och rullstolar osv. och hyra egna privata tjänster, det vore nog det bästa. Det kommunala systemet funkar INTE tillräckligt bra!

      Svara
  3. ginny

    Mina dagliga möten med hemsökelsepersonalen har mer än en gång, fått mig att undra vad som händer när jag blir beroende av dessa tanklösa personer, som inte ens kan vika ihop en filt.
    Stölder har vi varit försonade ifrån, förmodligen för att jag alltid är närvarande.

    Svara
    1. Anna Inläggets författare

      Ja, ibland kan man undra om äldreomsorgen blivit en arbetsplats för dom som inte kan få något annat jobb. Det finns förstås en del som verkligen engagerar sig i sina uppgifter och är duktiga på att ge god omsorg. Men alla de andra, som är där i väntan på ”nåt annat”. Jag har sett exempel på båda kategorierna.

      Svara
  4. Ingrid Eneheim

    Hej,
    Min mamma avled i höstas i Norrköping. Nu när vi syskon städade mammas lägenhet under julen fick jag en chock när jag insåg att mamma blivit bestulen på alla hennes smycken. Jag har fått en förteckning av mammas smycken, hon ärvde dem av mormor, och det visar sig att alla smycken är borta. Mamma blev bestulen i sin bostad vid ett tillfälle, det polisanmäldes. Men då visste inte jag att alla mammas smycken var borta. Nu går jag och funderar på att polisanmäla hemtjänsten för trolöshet mot huvudman. Reksdagen har gjort en skärpning av straffen för brott som rör stöld och trolöshet, just riktade mot äldre. Någon skrev här ovanför att polisen beslöt lägga ner åtalet.
    Hur kan de besluta om det? Trolöshet och stöld mot äldre definieras som grovt när summan överstiger 1000 kr. Jag tycker du/ni ska gå på Åklagarämbetet och ställa frågan högre upp i hierarkin. Läs den SOU som berör detta, den finns på Riksdagens hemsida. Utredningen gjordes 2013. Jag kommer själv att ringa åklagarämbetet och ta reda på hur de ser på bedömningen. Vi får aldrig ge upp!

    Svara
  5. Ingrid Eneheim

    Hej,
    Jag bor också här i Stockholm. Nu är det valår. jag kan tänka mig att skriva om detta och agera på något sätt. Du skriver ex att en idé du har är att kontakta äldreministern. Det kan jag tänka mig att hjälpa till med.
    Hör av dig om du vill göra något,
    Hälsningar Ingrid

    Svara
    1. Anna Inläggets författare

      Mycket tråkig händelse! Tyvärr är det svårt att bevisa någonting, det finns många exempel på det. I vårt fall tror jag det är helt meningslöst att gå vidare med själva saken. Pappa avled ganska plötsligt under pågående polisutredning så det finns liksom inget brottsoffer längre. Däremot känner både jag och mina syskon att detta inte är helt avslutat än. Hur nästa steg ska tas vet jag inte än, men jag tackar för ditt erbjudande och hör av mig framöver.

      Svara
      1. Ingrid Eneheim

        Tack för ditt svar Anna! Mycket tråkig och sorglig händelse med din pappa. Jag vet att det tyvärr blivit mycket svårt i Sverige att bevisa brott. Min syster och jag känner att vi inte bara vill släppa detta efter mammas bortgång. Träffar dem i helgen nu, min mamma var en stark och fin personlighet, så av respekt för henne vill jag göra något. Ser fram emot att höra från dig Anna.

      2. Anna Inläggets författare

        Ingrid, det verkar som om vi befinner oss i liknande situationer. Man kan fundera över hur många andra som är i samma predikament, med en avliden förälder som under sin tid som omsorgstagare blev bestulen av personal. Det känns alldeles fel att ”släppa” det här. Funderar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s