Litteraturens dag

491px-Alice_Munro_teikna_av_Andreas_Vartdal_cc-by-sa_)

Alice Munro (bild från wikipedia)

Nu är det snart en timme sedan man fick höra att Alice Munro får Nobelpriset i litteratur i år. Jag får erkänna att jag inte hoppar högt. Men jag tycker det är rätt och bra osv. Har läst några böcker av henne, nu senast Brinnande livet och hon skriver verkligen bra. Och berörande.

Det är egentligen bara ett fåtal gånger jag har glatt mig riktigt åt Akademiens val. Under det senaste decenniet var det för Tranströmer och Lessing. Tranströmer därför att han är så älskad och läst över hela världen. Lessing för att hon skrev böcker som betytt så mycket för mig personligen. Hon är fortfarande nr 1 och för min del kunde årets pristagare gärna fått heta Joyce Carol Oates eller Margaret Atwood istället.

Lessings The Golden Notebook nämndes av Ebba Witt Brattström i tv-programmet Min sanning häromkvällen. Hon kom händelsevis inte ihåg den svenska titeln, Den Femte Sanningen. I alla fall gjorde Ebbas kommentar om boken, att den betytt så mycket för henne, att jag ändrade uppfattning om henne, Ebba W Brstrm. En mer välvillig inställning, eftersom hon gillade samma författare som jag.

Den Femte Sanningen är en fantastisk bok, med flera nivåer av djup i sig genom de olika delberättelser (eller dagböcker) som utgör den. Jag är inte nån litteraturvetare och kan inte formulera nån recension eller så, men för mig betydde läsningen av den där boken en gång i tiden att jag faktiskt tog ett rejält kliv i min personliga utveckling. Det är nog den bok som har haft mest tydlig inverkan på mig.

Doris_Lessing

Doris Lessing

Sen läste jag också hennes Children of Violence – en pentalogi, om jag har fattat begreppen rätt. Och en rad andra, mer eller mindre kända. Jag kanske inte har läst allt hon gett ut, men en hel del av det. För mig har det stått klart sedan sjuttiotalet att hon var en riktigt stor författare, synnerligen värdig Nobelpriset. Å andra sidan har det ju gått bra för henne, hon är känd och älskad av många, och ett nobelpris hit eller dit spelar kanske ingen roll.

Men Nobelpriset är konstigt, eftersom det då och då (oftast?) belönar författare som ”ingen” läser, eller bara en smal krets av litteraturnördar. Men man kanske inte ska bedöma författandet efter den saken. Om det bara skulle bedömas efter hur poppis en författare är så skulle ju till och med Marklund, Läckberg m. fl. (t ex han med Hundraåringen osv. vad-han-nu-heter) kunna få fina priser också (inte Nobelpriset förstås!).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s